Att löpa var förr en företeelse som i bästa fall samlade några tusen entusiastiska deltagare men har idag utvecklats till en folksport i de flesta länder i västvärlden, och även på många andra ställen. Loppen samlar 10 000-tals löpare av alla nationaliteter som vill testa sina krafter till det yttersta, såväl psykiskt som fysiskt. Det finns både klassiska maratonlopp av varierande längd och svåra lopp i svår terräng. Från mitten av 1980-talet började också lopp för enbart kvinnliga löpare att starta, det första riktigt stora var Tjejmilen 1984.
Stockholm Maraton kom med något nytt
Att löpa terränglopp har varit populärt i Sverige i 100 år och mer än det. I Stockholm blev den stora vattendelaren när Stockholm marathon förändrade allt. Några löparentusiaster från Hässelby bestämde sig för att med New York City Maraton som förebild organisera en mara med den klassiska distansen 42 195 meter och efter långa och noggranna förberedelser arrangerade man 1979 det första loppet i Stockholm. Premiären lockade 2 000 löpare och 100 000 åskådare. Kvinnor var redan från starten välkomna att delta i det svenska loppet men fick internationellt vänta till 1984 då de för första gången fick delta i ett olympiskt maraton vid OS i Los Angeles. Rekordåret 2014 deltog 22 000 löpare i loppet.
Träna efter eget huvud
Många löpare upplever att träningen inför loppen är minst lika rolig som själva loppet. Att långsamt och systematiskt bygga upp sin kropp inför denna kraftansträngning är A och O. Tyvärr är inte alla löpare lika noga med att lägga upp tränandet på rätt sätt utan vissa får panik när det är tre veckor kvar till loppet och börjar då att träna som aldrig förr. Det är inte ovanligt att man under sådana förhållanden drar på sig helt onödiga skador. En skicklig naprapat stockholm kan dock råda bot på den saken. All träning måste utgå från vad som är rätt utifrån den enskilde löparens förutsättningar, det finns inga regler som alla kan dra nytta av. Du bör träna och springa på det bästa sättet för just din kropp och ditt psyke.
